Jag kunde vakna på nätterna av att han körde in sin penis i mitt torra underliv

Min första ”riktiga” pojkvän. Psykisk misshandel i form av manipulerande, kontrollerande och nedtryckande kommentarer. Allt från att hålla mig ifrån fester med vänner och att kalla mig för hora/slampa/otrogen om jag kramade en killkompis hejdå till att fria ena stunden för att vilja göra slut en minut senare (när jag sa nej till frieriet – så mycket vett hade jag ändå, konstigt nog). Jag var alltid rädd för att göra honom upprörd. Jag ville ju vara en ”bra” flickvän och ge honom allt han ville.

Sex var ett annat sätt att manipulera och kontrollera mig på. Att säga nej till sex var ju lika med att inte tycka om honom längre… enligt honom. Jag kunde vakna på nätterna av att han körde in sin penis i mitt torra underliv. Jag vaknade av smärtan. Jag minns att första gången det hände så undrade jag vad han höll på med. Han sa då att jag hade gjort honom kåt. Det var mitt fel att han behövde komma. Jag sa att jag inte riktigt orkade ha sex. Svaret var att jag hade gjort honom kåt i sömnen, så nu skulle jag hjälpa honom att komma. Han blev irriterad och jag blev rädd. Rädd att han skulle vända på en femöring, som han alltid gjorde och göra slut om jag inte var ”snäll”. Jag lät honom fortsätta, han kom, han somnade. Jag hade ont. Jag kunde ha sår i underlivet av den konstanta friktionen och det upprepande användandet av min slida som en utlösningszon. Trots sår och smärta skulle han ha sex. Tjatande, skammande, manipulerande var vardag.

Vi var ihop i 2-3 år. Jag anmälde honom aldrig, för vad skulle det tjänat till… Hur mycket skit skulle jag inte behöva utstå för att KANSKE få upprättelse. Det tog ju år för mig att förstå vad som hänt… Hur ska jag kunna bevisa någonting? Jag har fortfarande inte berättat detta för mina föräldrar eller vänner från den tiden.

Detta är något som tog mig flera år att fatta. Det tog flera år för mig att minnas och förstå att det var fel. Förstå hur mycket skada han åsamkat mig. Jag hamnade några år senare i ett känslomässigt stabilt och lugnt förhållande. Jag började en dag gråta hysteriskt när vi hade sex. Vi kunde inte påbörja en sexakt utan att jag fick panik och ångest. Varför visste jag inte… då.

Det blev år av terapi. Både för självkänslan men också för sexlustens skull. Jag har fortfarande, 9 år efter uppbrottet, problem med båda.

Den här versionen har ändrats på vissa ställen för att skydda berättaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s