Jag är så arg på dig, för allt du gjort mot mig

Jag är så arg på dig, för allt du gjort mot mig.

Jag är besviken på mig själv att jag låtit dig trycka ner mig, fått mig att tvivla på mig själv och hata min egen kropp.

Det tog bara ett par månader efter vi börjat träffats innan du började kalla mig för ord som jag lärt mig att man aldrig säger till någon. Jag bad dig skriva ner alla dessa ord som du kallade mig för och sen lova att aldrig mera säga det till mig för då skulle jag lämna. Du lovade att aldrig mer kalla mig för fitta, hora, kärringjävel, ful, fet och äcklig.

Det blev inte så och efter dom här 10 åren så har jag slutat räkna hur ofta du kallat mig för dessa vidriga ord. När du säger att du älskar mig och ändå kan vara så elak, för mig har det aldrig varit kärlek.

Jag minns våran första semester tillsammans den blev inte alls som jag tänkt mig, vi åkte iväg med ett par, min vän och hennes kille. Vi gick ut på kvällen, två killar kom fram till vårat bord och pratade när du stod i baren, det räckte för att allt skulle bli svart. Du blev så arg, svartsjuk och helt galen det slutade med att du drog.

Jag hittade dig senare vid våran stuga.

Den natten var en av alla dessa nätter som du druckit och tappat det. Din blick var svart och det gick inte att prata med dig, du var hotfull och extremt svartsjuk, du gav dig inte allt var mitt fel. Enligt dig hade jag bjudit in till att dom kom fram å pratade. Du höll igång nästa hela natten och det slutade med att jag låste in mig på toaletten och sov på badrumsgolvet för att jag var så rädd och du var så oberäknelig. När du vaknade nästa morgon tyckte du inte att du gjort några fel, jag fick prata med dig länge för att du skulle inse att det inte var ett normalt beteende.

Under dom här 10 åren har du kränkt mig psykiskt men också fysiskt, du har gjort mig så fruktansvärt illa. Du har kastat mig i sängen, dragit ur mig ur sängen i mina fötter, tryckt upp mig mot väggen, sparkat mig på benen, puttat in mig i badkaret och kallat mig för fitta och hora.

Jag kommer ihåg första veckan hemma efter BB, vi blev osams och jag gick därifrån och du skrek till mig att jag skulle ta min feta, fula, äckliga röv och gå.

Då hade jag precis fött vårat andra barn.

En annan kväll som jag aldrig kommer att glömma var när vi skulle på födelsedagsfest till två tjejkompisar till mig. Jag kände alltid en stor oro inför sådana här kvällar då jag visste att du skulle dricka och man visste aldrig när det skulle brista. Vi var på dansgolvet och en kille går förbi och klämmer en av mina vänner i rumpan, hon reagerar såklart och blir arg och vänder sig om. Du ser detta och då händer det som oftast händer när du druckit, dina ögon blir svarta och du blir tokig och ska slå killen. Jag försöker att lugna dig men det går inte så två vakter får hålla fast dig och ta ut dig därifrån och du är helt galen på mig för att jag inte tyckte att du gjorde rätt.

Du var helt galen, du skakade mig, tryckte upp mig mot väggen och kastade mig i sängen för att i nästa stund slita mig ur sängen. Du sa till mig att du visste hur mycket jag ville att andra skulle ta mig på och sätta på mig. Jag låste in mig i vårat gästrum och du stod utanför och bankade, jag var rädd att om du skulle komma in så skulle du ha ihjäl mig. Jag var beredd att ringa polisen, men insåg då att alla skulle få reda på hur du kunde vara och då måste jag lämna. Och någonstans så trodde jag att jag skulle kunna förändra dig och få dig att förstå att det du gjorde var så fel. Den natten var en av det vidrigaste nätter som jag upplevt.

Dagen efter var allt mitt fel, du talade om för mig att om jag bara hade kunnat stått på din sida hade detta aldrig hänt. Det tog mig hela helgen innan jag fick dig att förstå att detta inte var normalt beteende och du lovade att du aldrig mer skulle dricka. Men det gjorde du och jag har vid flera tillfällen fått låsa in mig för att jag varit så rädd för dig. Dina föräldrar gav dig till och med pengar för att du skulle få hjälp hos psykolog.

Efter den här händelsen hade du otroligt mycket ångest, som du alltid hade efter dina utbrott. Du bokade hotell på en herrgård, där vi hade förlovat oss när jag var gravid, dit tog du med oss. Du hade fixat en stor korg med allt som du visste att jag tyckte om. Där satt jag med våran 1 ½ åring i famnen på ett superromantiskt ställe, med blåmärken på armarna efter din våldsamma natt.

Mitt liv blev inte alls som jag tänkt mig, jag har undrat så många gånger varför jag stannade så länge som jag gjorde. Men vi fick två fantastiska barn och jag hoppades hela tiden på att du skulle förändras och vara den här fina personen som du kunde vara emellanåt.

Men du förändrades aldrig och när jag tillslut insåg det så var jag i ett sånt dåligt skick, och det fanns inte längre någonting kvar av den här starka, självständiga tjej som jag en gång var och kanske kommer jag aldrig att bli densamma igen. För du har satt så djupa spår i mig och jag hatar dig för det du gjort mot mig.  

Men det viktigaste av allt, är att jag tog det här beslutet för min och barnens skull så att vi ska få leva det liv vi vill leva. Utan dina utbrott och ilska som du tog ut på oss. Topparna med dig var speciellt, men dalarna var så vidriga att jag önskar ingen annan människa ska behöva uppleva det som jag och mina barn har fått göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s